Känner mig inte speciellt motiverad till något alls just nu. Men det ger sig nog. Varit mycket senaste tiden.
Hoppas det bara är efterdyningar från i lördags så det går över med tiden.
Men något måste ändras på flera plan, jag måste bara komma på vad och hur. Ta beslut och satsa på dem.
Blir så glad när någon hör av sig, när någon bryr sig och frågar hur jag mår.
Frågar om jag vill umgås eller bara snacka lite.
Oväntade gester är de mest positiva.
Saknar att vara betydelsefull för någon, att betyda något.
Känner mig inte speciellt motiverad till något alls just nu.
Hoppas det bara är efterdyningar från i lördags så det går över med tiden.
Men något måste ändras på flera plan, jag måste bara komma på vad och hur. Ta beslut och satsa på dem.
Blir så glad när någon hör av sig, när någon bryr sig och frågar hur jag mår.
Frågar om jag vill umgås eller bara snacka lite.
Oväntade gester är de mest positiva.
Jag känner mig ensam många gånger.
Orkar inte jaga de som jag hoppas och tror är mina vänner.
Känner mig bara till besvär när det nästan alltid är jag som hör av mig.
Jag vill att andra ska vilja prata med mig så inte bara jag vill prata med dem.
För då känner jag mig bara efterhängsen och det är ingen rolig känsla.
Men vissa betyder så mycket att det ändå är värt det.
Tror jag
Men det är så mycket härligare när nån efterfrågar mitt sällskap eller tar initiativ att prata med mig.
Bara fråga hur jag mår eller hur saker går.
Att de inte tar för givet att jag finns kvar i längden om de inte gör någon ansträngning alls.
För visst, jag finns nog kvar men förtroendet försvinner bit för bit.
När utbildningen nu nästan var klar så ville jag bjuda arbetsplatsen på mjölkchokladkladdkaka.
Var lite rädd för hur det skulle gå men valde att testa och bara ställa fram den i pentryt.
Den verkar ju gått att äta iallafall för efter sex timmar var den slut. Är väl runt 20 som jobbar där men var ändå kul den gick åt så pass fort.
De som sa nåt sa iallafall att den var väldigt god och det var kul att höra.
Att det ska vara så förbannat svårt att ta något positivt som just positivt.
Det ska vridas och vändas och tolkas tills det om inte blir negativt så iallafall att det är någon baktanke eller görs “som pity favor” typ…
Blir så trött på mig själv då.
Men måste ju vara ett steg att man är medveten om det iaf.
Bra början på dagen, synd andra halvan och med provet inte riktigt gick som jag velat.
Hjärnan var inte med pga för dålig sömn…
Men men, gick ju inte skräp heller så det kanske löser sig till mållinjen nästa tisdag trots allt även om jag tvivlar för känns som det är mycket jag inte kan som jag borde kunna eller måste kunna då.
Hmm, nu sova så är det nya tag med allt imorgon.
Men nu är jag ännu mer rädd för nästa prov som ska vara svårare..
Troligen är alla känslor en följd av att jag är sjukt nervös.
Så fruktansvärt nervös över kommande veckor och framtiden att jag inte vet hur jag ska hantera det. Livrädd att inte klara det men nästan lika rädd för att klara det för då blir allt på riktigt och det som kommer då har jag så grundmurad rädsla och känsla av att jag inte kommer klara av. Och det gör mig rädd och ännu mer nervös.
Vilsen, förvirrad, trött, ledsen, en känsla av att inte duga till för varken jobb eller vänner eller något alls ungefär.
Bara att jag inte klarar ens de enklaste saker utan att göra eller säga nåt fel.
Vågar inte försöka sånt jag inte är säker på jag klarar.
Småsaker får mig att må så dåligt att det är löjligt medan andra saker går att skaka av sig enkelt när det borde vara omöjligt.
Mycket beror på den stormvind av förändring som varit senate veckorna och kommer bli än mer påtaglig de veckor som kommer.
Tillsammans med det är den här oron för om det kommer funka, räcker det, räcker jag.
Klarar inte minsta kritik just nu och stör mig på att jag är så svag.
Den där känslan av att vara till besvär för allt och alla är extrem just nu.
Brukar bli så när mitt humör har sina rejäla svackor, hoppas den blir kortvarig denna gång. Vill inte försöka prata med nån för jag känner bara att jag tränger mig på.
Får helt enkelt klara mig igenom det här själv på nåt sätt.
Men var länge sen jag var så här nära sjukskriva mig från jobbet för att jag helt enkelt inte orkar mer just nu. Mentalt slut utan att riktigt veta varför.
Här kommer de bilder jag tyckte var bäst från mitt fotande av Nathalies och Hackes Agilityträning. Kommentera gärna 🙂
Idag hängde jag med Nathalie och Hacko på Agilityträning.
Eller ja, jag fotade när de tränade.
Kul ta lite andra bilder än de jag brukar.
Actionbilder är roligare och djur är ofta tacksamma att fota.
Här kommer några bilder, det kommer fler inom kort.
Jag har flera dagar velat baka någonting men har inte riktigt plats i frysen.
Men idag när jag vaknade hade jag ett meddelande som frågade om jag råkade ha en kladdkaka liggandes hemma.
Det har jag aldrig, det tar för mycket plats och på sommaren är det för varmt ha dem på balkongen några dagar vilket går på vintern.
Men jag vaknade lite före klockan och det här var från en vän jag gärna gör något för när jag kan då personen alltid hjälper alla andra 🙂
Så jag gick upp och rörde ihop kakan helt enkelt.
Kul skicka iväg kakor, iallafall om de uppskattas så får hoppas den här smakar bra.
För mycket tankar.
Mycket händer på många plan.
Vissa saker kan jag kontrollera till viss del, andra mindre, vissa inte alls.
Orkar inte ta ansvar för allt även om jag vet att vissa tycker jag ska fixa mer än jag gör. Däremot tar jag redan ansvar eller tar på mig skulden för sådant som inte är mitt fel eller något jag borde fixa.
Jag försöker få rätsida på mina tankar och vart jag ska rikta och fokusera min vilja och energi.
Har ett projekt som jag verkligen vill lyckas med, tror jag.
Men frågan är om jag vågar.
Alldeles för mycket att vara nervös för.
Mycket som tar mina tankar och min energi.
En ganska enkel sak som skulle spara mycket mörka tankar kommer jag inte få ens om jag ber om det, och jag vet inte ens varför.
Inre stress som ger problem att koncentrera mig ordentligt.
Inre stress av flera orsaker som jag inte ens kan styra, tror jag.
Inte vågar försöka påverka av rädsla som inte riktigt stämmer ändå för den har på sätt och vis redan infriats nästan helt.
Något måste göras på något sätt.
Frågan är bara vad och när.
Och i vilken ordning…
Utsikten från ett av hotellen jag jobbar på.
Solnedgångar är bra vackra men svåra få riktigt rättvisa på bild.
