Första delen gick så bra man kunde hoppas.
Nu är det bara väntan, och jag hatar väntan, men vad göra.
Runt minst två månader lär det bli som det bara är att vänta och hoppas.
Suck.
Utan det stöd jag fått senaste veckan hade det varit så mycket tyngre.
Man märker vilka vänner som verkligen orkar finnas och bry sig.
En del stöd kom från oväntat håll, väldigt oväntat också samt mer stöd än jag någonsin kunde be om eller vänta mig från annat håll.
Medan andra tyvärr gör precis vad som väntas. Låtsas finnas där men när det gäller så visar de vad jag betyder, ingenting. Frågar om de vill ses, absolut men går inte säga nån dag ens när jag föreslår. Ser senare att de frågar andra vilka dagar som passar.
Det gör ändå ont, även om det är väntat.
Men jag vill ju gärna tro att folk slutar ljuga nån gång…
Varför låtsas man vill nåt när det e så uppenbart att de bara finns när det passar dem själva? Måste ju nästan vara jobbigt hålla en sådan fejkfasad..
Måste också tänka över mitt eget agerande senaste tiden.
Det får inte bli så att jag känner att jag är på väg åt det hållet, skulle aldrig låtsas på det sättet men vissa saker kan uppfattas helt fel.
Får hoppas folk är ärliga mot mig i så fall så det inte hinner bli nåt missförstånd av det hela.
Framtiden är något osäker, som vanligt, i alla fall på jobbfronten.
Men får väl se, runt mitten på december måste väl både jag och andra börja ta tag i det för då är det inte långt kvar till januari när något måste ske eftersom grundförutsättningar ändras. En del att tänka på.
Men vissa beslut blir fel oavsett hur jag gör dem och det stör mig enormt.