I kväll vann Sverige EM-genrepet mot Serbien med 2-1.
En seger är alltid en seger men jag känner mig inte direkt övertygad om att denna seger borgar för kommande underverk.
Att Isaksson dessutom fick bytas ut med skadekänning är inte alls bra även om kommentatorerna skojar bort det med att den muskeln inte används så mycket i spelet. Har en spelare känningar i en muskel så vågar de inte ta i fullt ut och det hämmar spelet ganska ordentligt även om det är en “skada” som egentligen inte borde störa speciellt mycket.
Zlatan och resten av laget verkar ha funnit en viss harmoni vilket är bra.
Mittfältet och backlinjen verkar långt ifrån stabila, klart mindre bra. Att backlinjen inte är spikad till premiären är fullt förståeligt sett till de senaste matcherna.
Det är ingen säkerhet framför Isaksson och ibland verkar spelarna nästan stå och sova när motståndarna anfaller, vilket också genererar baklängesmål.
Borde Anders Svensson spela från start. Ja, jag tycker nog det även om åldern verkar ha hunnit ikapp Svensson väldigt tydligt vissa löpningar. Men hans rutin är icke att förringa när det vankas slutspel och stora mästerskap. Han har visat att han klarar press.
En press som spelarna har men som jag inte riktigt tycker är motiverad. Sverige är ett så litet land att vi inte har kapaciteten att slåss långt fram i stora mästerskap gång efter annan. 1994 var en sån gång allt stämde för oss och inget för motståndarna, ungefär.
Visst, det kan hända igen, någon gång, men det absolut inget vi ska vänta oss.
Att vi har en av världens bästa spelare i Zlatan är verkligen inget som per automatik ger framgång i landslaget och mästerskap. En spelare gör inget lag som det så fint och sant heter. Men att ha någon med Zlatans talang kan avgöra jämna matcher då han kan göra vad som helst på egen hand.
Det blir spännande på måndag att se hur startelvan formeras och hur spelet fungerar.