Jag har inte ens lust eller engagemang till sådant som var jätteviktigt för mig bara för några månader sedan.
Hammarbys fotbollsmatcher är ett väldigt tydligt exempel.
Förut fanns det nog inget som kunde få mig missa dem förutom ridning.
Nu får jag nästan övertala mig själv att gå och när det är bortamatch så känner jag knappt att jag vill se den.
Skidskyttet hade mitt intresse, Hammarby handboll också.
Men har till och med tappat en hel del för Chelsea som ändå leder ligan.
Jag orkar inte ens baka som förut.
Och när jag gör det tycker jag inte det är lika kul under tiden.
Efter är det kul att ha lyckats skapa något och det är väldigt bra terapi som får mig att må bättre eftersom det är något till och med jag tycker jag är iallafall helt okej på.
Att få göra andra glada genom att bjuda på något som blir uppskattat får mig att må bra också. Men frysen är full så det blir inte ens något bakande av kladdkakor på ett tag.
Bröd vore bra men den tiden har jag inte så det får också vänta.
På vad… Ja, bättre tider kanske.
Mirakel, jag vet inte riktigt.
En vändning i humör och handling…
Jag saknar den “idiot” jag var när Bajen ska lira.
Det känns helt fel att reagera så här och jag känner inte igen mig själv.