Iallafall ibland 🙂 Och med vissa saker
Efter en sån ridlektion som igår vet jag varför jag tycker ridningen e viktigare än jobbet.
Att jag måste ha min ridning men jobbet går att byta, det måste klicka helt enkelt.
Jag behöver ridningen för att må mentalt bra och klara av motgångar eller annat i övrigt.
Kändes så galet jäkla bra från första till sista steg och bara beröm; perfekt, lysande och riktigt bra. Öppna, sluta, fram och bakdelsvändningar. Har inte gjort bakdelsvändningar på flera år men även det gick riktigt bra. Kul känna det samspelet från början till slut oavsett gångart eller övning.
Grymt kul helt enkelt! 🤗🤗
Fick beröm även från flera andra i gruppen, nästan ännu roligare. Att det var en perfekt lektion och såg väldigt bra ut. Och de i den gruppen känner jag inte alls.
Sånt är mer oväntat än från läraren och därför nog högre värderat, hos mig iallafall.
Ja, jag hade lite fusk, hon reds av ridläraren lektionen innan… Det är klart fusk. Jag vet.
Kände så fort jag satt upp och kortade tyglarna att hon var färdiguppmjukad. Hon sökte sig direkt ner på tygeln i form. Så framridningen var liksom avklarad. Hon var så mjuk och fin. Så det var gratis start. Men resten får man inte gratis ändå. Hon var lite trött dock misstänker jag.
Det gäller ändå att kunna ta tillvara på mjukheten och fortsätta arbetet med hästen i form.
Så fick starten gratis men resten gjorde jag själv 🙂
Även om jag aldrig fått henne sådär genomarbetad så gjorde hon inte fram och bakdelsvändningar själv. Så jag e helt enkelt sjukt nöjd med både mig själv och Molly.
Ska leva på denna känsla länge!! (till lektionen ikväll iallafall…😅) Fina Molly!
Molly ser sig om efter välförtjänt godis efter lektionen