Man har många människor i sitt liv.
En del lyfter verkligen upp en medan andra är mer energitjuvar och kan dra ner en.
En bra relation av vilken typ som helst är ett givande och ett tagande. Eller ska väl vara iallafall kan jag tycka. Den ska ge positivt åt båda parter i längden.
Det låter som det vore logiskt och enkelt att göra sig av med energitjuvarna och bara umgås med de som lyfter upp en.
Men det är iallafall inte så enkelt för mig. Vissa i min bekantskapskrets skulle jag nog må bättre av att inte ha nån kontakt med. Men samtidigt är det jobbiga saker ta upp och göra och oftast tycker jag inte det är värt. Utan mer att även de kan ge mig nåt, jag intalar mig det iallafall. För när jag får nåt tillbaka ger det mycket, tyvärr är det alldeles för få gånger för att det ska jämna ut det egentligen.
Däremot krävs det verkligen väldigt lite för att lyfta upp iallafall mig väldigt mycket.
Jag försöker själv vara en som iallafall inte drar ner andra men ofta känns det som det är precis det jag gör ändå. När jag känner så försöker jag dra mig undan för att låta folk vara ifred istället. Det sista jag vill är att “dra ner” mina vänner.
Jag försöker ställa upp för mina vänner om de behöver hjälp eller vad som helst, jag hoppas de vet det också. Jag finns alltid för dem jag bryr mig om.
En del energitjuvar känner jag måste vara medvetna om hur de är men struntar i det. En del människor vill (eller verkar vilja) och/eller mår bra av att utnyttja andra och stjäla energi och få andra att må dåligt.
Eller trycka ner folk till och med.
Jag kan inte förstå det, varför få andra att må dåligt, såna man säger är ens vänner.
Inte mycket till vänskap där inte. Jag borde nog samla styrka och mod och utesluta de som drar ner mig ur mitt liv. Jag vet vilka som många gånger får mig att må dåligt men jag vill på nåt sätt hellre hoppas de ska ändra sig än utesluta dem ur mitt liv.
Sen går inte vissa utesluta av ett eller annat skäl.
Men då borde jag göra allt för att minimera samröret med dessa personer istället för att sitta och svära inombords eller må dåligt över hur de agerar när det egentligen är väntat.
Det kan bli rätt många mörka tankar vissa gånger när det spinner i cirklar över kanske en småsak men det blir tankar på vad en vänskap är för mig och vad den är värd, egentligen.
Vad och hur mycket är jag beredd offra…
Får fortsätta fundera lite och skriva ner tankarna, brukar vara enklaste sättet för mig smälta allt och komma till ro med saker.
