Jag har olika sätt som är terapi för mig.
Men mitt favoritsätt är nog ridningen.
Hästarna, samspelet, människorna, att komma bort från allt och släppa omvärlden med alla problem och all skit för ett tag.
För gör man inte det går inte ridningen bra.
Så jag måste lösa ridningen och jobbet på nåt sätt för jag kommer inte fungera på att missa hälften av lektionerna för att jag måste jobba… det går helt enkelt inte mentalt i längden för mig, jag fungerar inte då. Alla mina flyttar genom livet har stallet varit det första jag kollat upp, före lägenhet och skola ungefär. Så viktigt är det.
Dagens lektion på fina fröken Molly var ett bra exempel.
Trivs med den damen och brukar gå bra.
Så även denna gång, gäller bara visa från början att jag inte tolererar några stoaktiga dumheter så brukar hon skärpa sig och uppföra sig sen.
Tycker vi har bra samspel rätt fort, hyfsad form men klart det bli bättre.
Ungefär det jag antar ridläraren menar med sin kommentar efter lektionen
“”Hon går ju rätt bra för dig rätt fort, men du kan få henne ännu bättre, mjukare, mer lösgjord och följsam, det är därför jag är på dig””
Kul att höra och jag kan faktiskt känna det också.
Men tappar jag fokus för några minuter när tankarna vandrar iväg till senaste veckans händelser, då tappar jag också hästen, formen går upp och hon rätar ut sig och blir stel.
Går att få tillbaka rätt fort men är typexempel på att man måste fokusera på ridningen och släppa omvärlden för bra resultat.
Men det var en bra terapistund och kul lektion.
Synd det är 3v till nästa för att jobbet kommer emellan. Har ingen lösning på det och har inte lyckats byta de här lektionerna så blir bortkastat.
