Osäkerhet

De flesta är osäkra inom något område.
En del väljer att dölja det bakom skådespeleri för att inte visa sig svaga.
Jag brukar hamna i ett mellanläge.
Jag kan dölja det om jag vill och det gör jag också för vissa.
En del människor ska helt enkelt inte få se dina svagheter för de utnyttjar dem.

Rädslan för att inte duga är nog den största inom vilket område det än är.
Man måste hitta sitt egenvärde inom sig.
Värdet ska komma inifrån, inte från vad andra tycker och säger om en.
Men det är så extremt lätt att säga och så extremt svårt att leva efter.

Eftertanke

Idag har tanken slagit mig, en väldigt oväntad tanke.
Att jag faktiskt kanske förtjänar att bli behandlad bättre än jag blir.
Inte av alla, men av några som jag ändå håller högt.
Att utgå från en sak är inte rättvist mot någon.

Jag tycker jag förtjänar ärlighet även om det är jobbigt.
Det är inte kul höra negativa saker men är det sanningen föredrar jag den alltid.
Jag föredrar att veta sanningen så jag kan utgå från den istället för att leva i en lögn.

Att bara duga när någon behöver nåt eller vill ha nåt av mig.
Det har jag enormt svårt för. Jag försöker ställa upp för mina vänner.
Jag värdesätter lojalitet oerhört högt och försöker även leva efter det själv så gott jag kan. Jag försöker behandla andra som jag vill att de ska behandla mig.
Ställa upp och vara där för dem som behöver hjälp eller stöd.
Men jag känner att jag misslyckas och jag gillar inte den känslan.

Jag känner mig som en belastning rent allmänt just nu.
Men att försöka ändra det eller förklara det verkar bara göra saker värre.

Försöker baka för att göra nåt som jag typ tror jag är bra på.
Men inte ens det räcker längre för även där saknas något.
Alldeles för mycket är en jakt just nu. Jakt på väldigt mycket olika saker men sammantaget blir det inte bra. Att jaga något som borde komma inifrån slutar inte bra.

Bättre

Rent generellt mår jag bättre.
Mentalt är det mycket bättre. Det positiva beskedet från läkaren hade nog mer effekt än jag trodde. Jag var nog helt enkelt betydligt mer påverkad än jag  trodde och kände.

Däremot är känslorna på utsidan. Reagerar på småsaker både upp och ner, även om ner inte är lika djupt och inte lika varaktigt. Men känsligt är det.
Är heller inte lika rent utmattad även om jag gärna skulla sova typ tre dagar i sträck eller nåt sånt. Däremot håller inte ryggen för det vilket gör det ironiskt.

Har insett att egenvärde helt enkelt kommer inifrån, däremot kommer jag få svårt leva efter det på ett bra tag men det är ju fortfarande fakta. Jag är bra på att säga det till andra men betydligt sämre på att leva efter det själv.
Vad gäller en del personer som haft stora roller under hösten har jag börjat komma till insikter, det ena är ingen direkt rolig insikt, den andra är nog bara bra.

Att inse att man bara duger när någon behöver en är inte första gången jag märker av. Men det här satt lite djupare, gjorde kanske inte ondare men sved ändå rejält. Att inte fråga hur någon mår ens utan bara direkt fråga om man kan göra det eller det.
Jag menar, visst, jag hjälper gärna mina vänner både privat och jobbmässigt men ska ni vara mina vänner räknar jag ändå lite med att ni bryr er om hur jag mår också, inte bara vad jag kan göra för er.

De som däremot ofta ställer upp utan att förvänta sig något, det är så att jag får dåligt samvete för att jag inte kan göra något tillbaka. Det finns inget jag kan “betala” tillbaka med, därför blir jag mer glad när såna tillfällen dyker upp att de kanske ber om nåt.
Även om efterdyningen kanske inte blev som jag hoppats ändå.

Börjar nu bli nervös för onsdag och även för julen.
Det är så mycket som ska hinnas med och jag tar som vanligt ut att jag inte kommer få typ nån sömn i förväg och oroar mig för det också. Men det måste gå bra på onsdag, det bara måste.
Och julen lär gå den också, tror alla julklappar är fixade. Sista adresserna till julkorten skrevs idag. Bara frimärke och invänta rätt dag att posta dem på.

Lite men mycket

Något är fel. Och det har varit det sen i höstas någon gång gissar jag.
Vad som fick bägaren att rinna över vet jag dock inte.
Mådde jäkligt bra i augusti långa perioder men nu verkar det mest hoppa upp och ner beroende på småsaker. Att skitsaker kan förändra så mycket är irriterande.

Men det ligger hos mig att ändra det.
Ta tag i saken och se om det går att ändra på grundinställningen.
Vem vet, mirakel kanske kan ske.
Kan komma på några saker som skulle hjälpa på vägen men räknar inte med något av det. 6e december kommer bli ett viktigt datum för då kommer besked om framtiden för den i närheten som är sjuk. Men eftersom fel personer fått ta för mycket på grund av det så undrar jag hur länge jag har kvar dem som vänner. De har imponerat så här långt nåt oerhört.

Men det går inte att bygga hur man mår på andra heller. Så funkar inte världen.
Vänner och familj kan hjälpa till men de ska inte behöva utgöra grunden, för den blir då ett gungfly och vem vill ha ett humör på ett gungfly, inte jag i alla fall.
Men det krävs tid, ork och motivation. Och motivationsbrist är en del av det som behöver åtgärdas så som så mycket annat blir det en ond cirkel.
Se om jag är stark nog att bryta den cirkeln eller om det får fortsätta tills det kraschar.

Berg och Dalbana

Så var vi där igen.
Jag mådde bra imorse, mådde bra när jag vaknade men nånstans på kvällen när bilen fått sina vinterdäck så dök humöret.
Jäkla hoppande på humöret och jag vet inte varför.
Extremt irriterande är det.
Och jag känner också att fel personer får ta för mycket skit av mitt humör.

Men med tanke på Cancerbeskedet i närheten så lär humöret inte stabilisera sig förrän det kommer ett bra besked där om typ 3 månader.
Helvetiska väntan. Och inget annat att göra än att vänta och hoppas.

Men det känns så fel att de vänner som orkar ställa upp gång på gång också är de som får ta allt negativt, jag vill inte lägga sånt på mina vänner. Men jag vill inte och tror inte jag klarar det själv heller så är oerhört tacksam för de som orkar finnas kvar.

Trygghet är det som saknas när man blir mycket ensam med sina tankar och det är mycket nytt och negativt i omlopp omkring. Bollplank också.
Samt de vänner som jag kan vara helt mig själv med, där jag inte behöver spela något spel eller förställa mig. Finns inte många sådana men de som finns är Guld värda.

Åt rätt håll

Första delen gick så bra man kunde hoppas.
Nu är det bara väntan, och jag hatar väntan, men vad göra.
Runt minst två månader lär det bli som det bara är att vänta och hoppas.
Suck.

Utan det stöd jag fått senaste veckan hade det varit så mycket tyngre.
Man märker vilka vänner som verkligen orkar finnas och bry sig.
En del stöd kom från oväntat håll, väldigt oväntat också samt mer stöd än jag någonsin kunde be om eller vänta mig från annat håll.

Medan andra tyvärr gör precis vad som väntas. Låtsas finnas där men när det gäller så visar de vad jag betyder, ingenting. Frågar om de vill ses, absolut men går inte säga nån dag ens när jag föreslår. Ser senare att de frågar andra vilka dagar som passar.
Det gör ändå ont, även om det är väntat.
Men jag vill ju gärna tro att folk slutar ljuga nån gång…
Varför låtsas man vill nåt när det e så uppenbart att de bara finns när det passar dem själva? Måste ju nästan vara jobbigt hålla en sådan fejkfasad..

Måste också tänka över mitt eget agerande senaste tiden.
Det får inte bli så att jag känner att jag är på väg åt det hållet, skulle aldrig låtsas på det sättet men vissa saker kan uppfattas helt fel.
Får hoppas folk är ärliga mot mig i så fall så det inte hinner bli nåt missförstånd av det hela.

Framtiden är något osäker, som vanligt, i alla fall på jobbfronten.
Men får väl se, runt mitten på december måste väl både jag och andra börja ta tag i det för då är det inte långt kvar till januari när något måste ske eftersom grundförutsättningar ändras. En del att tänka på.
Men vissa beslut blir fel oavsett hur jag gör dem och det stör mig enormt.

Tankspridd

Med tanke på senaste dagarnas besked kanske det inte är så konstigt att jag är tankspridd, men det stör mig.
Jag vill kunna hålla fokus trots allt. Inget är ju något jag direkt kan påverka vare sig jag vill eller inte. Ett par saker tänker jag försöka göra vad jag kan för att påverka en hyser inet direkt större hopp om att lyckas.
Har haft samma utmaning förut och lär få samma resultat denna gång.
Möjligen med en smärre förbättring trots allt då grundläget är lite annorlunda.

Men att inte kunna göra något ordentligt utan det mesta blir halvdant är inget jag är nöjd med. Något måste göras men mer än att skriva en lista och sedan försöka beta av den vet jag inte riktigt vad jag kan göra.
Humöret dyker och klättrar lite som det vill även om det är stabilare än för en vecka sedan. Insikt kanske hjälper eller så är det mer uppgivenhet som vunnit.

Men vad jag blir mer och mer säker på är att jag ska börja välja vilka jag lägger tid på. Både att prata och umgås med. Tid är värdefull och den ska läggas på dem som är värda den och visar att de vill ha den. Inte nödvändigtvis samma som jag tycker tyvärr.
Och lögnare ska bort, jag har mer och mer tröttnat på att folk ljuger och kommer med undanflykter. Så förbannat onödigt.
Bryr ni er inte så varför låtsas? Gör väl inget bra för varken er eller mig?