Humöret har berg- och dalbana

Det krävs så lite för att humöret ska gå upp, det krävs dock nästan ännu mindre för att det ska sjunka som fan igen.
Undrar om folk är medvetna om hur ont eller gott de kan göra.
Ett enkelt “Hur mår du” eller egentligen bara att någon hälsar eller hör av sig utan direkt orsak räcker för att höja humöret.

Jag är förbannat trött på att bli sviken, trött på att folk bara lyssnar när de känner för det och när det passar dem. När jag kan göra något för dem..
Jag orkar inte ta tag i allt jag borde så jag skjuter upp det.
Det mesta känns totalt meningslöst just nu helt enkelt.
Fick dåliga nyheter på jobbet häromdagen
Önskar nån kunde hjälpa mig med besluten men det går inte, hade dock varit bra med nån att bolla dem med men få förstår och än färre orkar.

Små gester från många som gör att jag inte känner jag duger varken på jobbet eller privat.
Känner att folk inte bryr sig, väldigt få frågar hur man mår, vet inte om det är för att folk inte vågar, inte bryr sig eller inte vet vad de ska säga eller hur.
Men det känns värdelöst lik förbannat.
Det får mig att känna att ingen bryr sig eftersom ingen frågar.

Att känna så gör att jag är helt slut både mentalt och fysiskt.
Börjar komma obehagligt nära den där väggen igen.

Men bara hålla ihop, tugga på och så får se så lov att vända snart igen

Förmodligen sann bild men ändå svårt att ta till sig…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *