Trodde tydligen för mycket

Jag har så mycket jag vill just nu. Tyckte vissa saker börjat ordna sig men istället verkar det bli ett antal steg bakåt igen. Har fått ordning på viljan men det går inte riktigt själv ändå. Ett steg i rätt riktning är det dock men för att nå målet är det många steg kvar och skulle inte skada med lite hjälp utifrån men å andra sidan så är man sin egen lyckas smed. Vill man något får man klara det själv. Är helt värdelöst att vara beroende av någon annan, oavsett vad det gäller.

Varför trodde jag det skulle bli annorlunda den här gången?
Varför tror jag alltid att bara för att jag försöker göra saker och ställa upp och hjälpa andra att det ska betala tillbaka?
Visst, det gör det ibland men alltför ofta är det bara tomma ord.

Ord kan göra något väldigt bra, de kan stärka och bygga upp, få en att må bra.
Men en del ord måste även backas upp av handlingar och det är där jag känner att jag mest mår dåligt. Folk säger saker som de sedan inte backar upp med handling och i längden är det sårande.
Jag känner att jag bara duger när de vill ha nåt, att jag inte duger som jag är.

Men jag kanske inbillar mig, övertolkar och övertänker, säkert till viss del men inte allt.
Och det är hur jag mår som det handlar om, mår jag dåligt av hur folk agerar så gör jag, även om det är för att jag tolker det fel eller inte.
Ingen rök utan eld i det här fallet heller.

Tur det alltid är kul att baka 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *