Nervös över förändringens orkanvindar

Troligen är alla känslor en följd av att jag är sjukt nervös.
Så fruktansvärt nervös över kommande veckor och framtiden att jag inte vet hur jag ska hantera det. Livrädd att inte klara det men nästan lika rädd för att klara det för då blir allt på riktigt och det som kommer då har jag så grundmurad rädsla och känsla av att jag inte kommer klara av. Och det gör mig rädd och ännu mer nervös.

Vilsen, förvirrad, trött, ledsen, en känsla av att inte duga till för varken jobb eller vänner eller något alls ungefär.
Bara att jag inte klarar ens de enklaste saker utan att göra eller säga nåt fel.
Vågar inte försöka sånt jag inte är säker på jag klarar.
Småsaker får mig att må så dåligt att det är löjligt medan andra saker går att skaka av sig enkelt när det borde vara omöjligt.
Mycket beror på den stormvind av förändring som varit senate veckorna och kommer bli än mer påtaglig de veckor som kommer.

Tillsammans med det är den här oron för om det kommer funka, räcker det, räcker jag.
Klarar inte minsta kritik just nu och stör mig på att jag är så svag.
Den där känslan av att vara till besvär för allt och alla är extrem just nu.
Brukar bli så när mitt humör har sina rejäla svackor, hoppas den blir kortvarig denna gång. Vill inte försöka prata med nån för jag känner bara att jag tränger mig på.
Får helt enkelt klara mig igenom det här själv på nåt sätt.
Men var länge sen jag var så här nära sjukskriva mig från jobbet för att jag helt enkelt inte orkar mer just nu. Mentalt slut utan att riktigt veta varför.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.