Det här med att säga Nej
Jag kan ibland, men ju sämre jag mår desto svårare verkar det vara.
Då klarar jag inte att göra nån besviken eller irriterad även om det inte ens är rätt ord då det inte är mitt fel från början.
Men frågan är hur jag kommer må om två och en halv vecka.
Trots att jag verkligen ville vara ledig en 5a nästa vecka och med tanke på hur jag mår förmodligen verkligen skulle behöva det.
Jag menar, små sammanbrott på jobbet är sisådär roligt och nyttigt.
Men klarade inte säga nej, klarar inte att nån blir arg eller besviken på mig just nu.
Trots att det uppenbarligen hänt med tanke på andra saker som inte direkt får mig må bättre.
Så nu blir det jobb 2 nätter, ledig 3 dagar, jobb 2 nätter, ledig 1 dag, jobb 2 nätter, ledig 1 dag, jobb 5 nätter, ledig 3 dagar och sen jobb 3 nätter. Lyckas jag överleva det utan ens en fraktion av det stöd jag hade senast jag hade en sån period så får jag en 6a ledigt sen.
Men bara att tänka på det ger mig halvt ångest och känns som en svart vägg framför mig bokstavligt talat.
Egentligen inte över mängden pass för man hinner sova på hotellvändor.
Men det mentala. Jag tror dels att arbetsuppgifterna kommer bli för svåra och sen är jag väldigt skeptisk till om jag kommer klara det mentalt.
Gick knappt förut och har inte direkt bättre grund nu.
Men det tror ingen på, förstår inte riktigt varför folk inte kan tro mig när jag säger jag inte klarar det mentalt, det är liksom inget jag hittar på för skojs skull…