Idag har tanken slagit mig, en väldigt oväntad tanke.
Att jag faktiskt kanske förtjänar att bli behandlad bättre än jag blir.
Inte av alla, men av några som jag ändå håller högt.
Att utgå från en sak är inte rättvist mot någon.
Jag tycker jag förtjänar ärlighet även om det är jobbigt.
Det är inte kul höra negativa saker men är det sanningen föredrar jag den alltid.
Jag föredrar att veta sanningen så jag kan utgå från den istället för att leva i en lögn.
Att bara duga när någon behöver nåt eller vill ha nåt av mig.
Det har jag enormt svårt för. Jag försöker ställa upp för mina vänner.
Jag värdesätter lojalitet oerhört högt och försöker även leva efter det själv så gott jag kan. Jag försöker behandla andra som jag vill att de ska behandla mig.
Ställa upp och vara där för dem som behöver hjälp eller stöd.
Men jag känner att jag misslyckas och jag gillar inte den känslan.
Jag känner mig som en belastning rent allmänt just nu.
Men att försöka ändra det eller förklara det verkar bara göra saker värre.
Försöker baka för att göra nåt som jag typ tror jag är bra på.
Men inte ens det räcker längre för även där saknas något.
Alldeles för mycket är en jakt just nu. Jakt på väldigt mycket olika saker men sammantaget blir det inte bra. Att jaga något som borde komma inifrån slutar inte bra.