Visst, jag e väldigt engagerad och nog lite knäpp som går upp 01:50 på natten för att titta på idrottare på andra sidan jorden, ibland i sporter jag inte direkt följer annars.
Antingen av lite brist på intresse eller brist på möjlighet att följa dem annars.
Men….
Jag har inte samma fanatism som iallafall vad jag kommer ihåg, jag hade för 5år sedan och 9år sedan. Då satt jag klistrad hela tiden bara det var något från OS som sändes.
Nu tyckte jag det var som en paus från ca 05 när simning och sedan friidrotten tog slut fram till ca 09 när enligt mig roliga sporter började sändas.
Det var lite synd men passade på att gå och träna i de pauserna så på det sättet var det nyttigt.
Men jag får ändå känslan från många att jag gör “fel” som anpassar dygnet efter OS istället för att göra mer vanliga saker på en semester, träffa folk eller resa eller så.
Och visst, ibland undrar jag också varför jag gör det. Men det är roligt, det är också roligt att vara lite udda. Men jag gör det för att jag inte vill missa de stora ögonblicken och jag vill kunna välja vad jag ser, inte vad sammanfattningar ger.
Att vara engagerad i “rätt” saker anses fint och bra.
Att vara det i andra anses ofta knäppt, slöseri med tid och onödigt.
Men det är väl allas egna val? Egna liv? Egna prioriteringar vad man ska lägga sin tid på?
Så känner jag iallafall, man behöver inte förstå allas val och prioriteringar men man bör acceptera dem, så länge de inte skadar någon annan såklart.
Men jag har långt ifrån samma engagemang, eller ork till engagemang som för några år sedan. Att ha närkontakt med väggen dränerade energi och ork och den har inte kommit tillbaka till samma nivå. Den är starkare igen än den var då och långt därefter men ändå inte på samma nivå.
Det kan vara skönt på så sätt att jag inte tar förluster lika hårt längre. Absolut, det är ju skönt. Men…. Det känns inte som jag heller, för jag tycker att jag ska känna så.
Eller att det är jag, liksom jag personlighetsmässigt som är sådan.
Men visst, man förändras.
Det är bara att acceptera och engagemang har jag kvar så det räcker, absolut, men som sagt, inte som jag har varit.
Jag tycker det är kul att göra såna grejer som vid OS, anpassa mig och ställa om och följa det. Visst, jag kan känna att jag missar saker såklart, än mer när det är sommar och sol och ledigt. Men än så länge tycker jag det är värt det.
Så jag ser fram emot februari och nästa OS 🙂 Med lika konstiga tider men förhoppningsvis bättre teknik vid sändningarna.
