Ibland blir jag lite modig.
Eller tröttnar på att vänta, eller tröttnar på att vara feg.
Beror lite på hur man ser det antar jag och vad det gäller.
Men jag är oftast inte bekväm med att göra nåt åt saken.
Det känns oftast som att det kan slå tillbaka.
Och slå tillbaka hårt. Så oftast anser jag det inte var värt det.
Men häromdagen kände jag att jag inte hade något att förlora men mycket att vinna.
Visst, fortfarande obekvämt, lite stressande och gjorde mig nervös men ändå inget att förlora. Så därför gjorde jag nåt åt saken för hade ingen lust bara vänta på, kanske ingenting. Då kunde jag lika gärna försöka vinna något.
Nu gjorde jag inte det. Men jag känner faktiskt fortfarande att jag inte heller förlorade något direkt. Förutom lite nervositetskänsla och stress över det.
Så känner mig ändå lite nöjd och stolt att jag vågade.
Får se om jag kan fortsätta på den vägen framöver.
Nästa gång kanske jag vinner på det 🙂
Finns en hel del som behöver göras nåt åt som inte direkt är bekvämt…
Så det kanske är viktigare att våga ibland än att man alltid måste vinna på det.
