Var hemma en månad sjuk i april.
Då hade jag nästan för mycket fritid men jag blev inte uttråkad.
Jag hade och har nog fortfarande en del ta igen på vilo/gör ingenting planet verkar det som. Får se när jag får nästa chans vila ordentligt, kanske när det här med bilen löser sig på vad för sätt det än blir.
Men jag kom till en del insikter som var skönt.
Sen att de insikterna inte alltid hjälper mot de typ osynliga slagen i magen som vissa syner eller information kan ge, det är en annan sak. Men det hjälper i längden och behövde bearbetas oavsett för att någonsin kunna komma vidare helt.
Ändå skönt komma framåt, för det är det jag gör.
Oftast känns det så iallafall tills jag plötsligt hamnar 14 steg tillbaka igen för ett tag.
Då krävs det lite mer tid och tankar, smälta allt och sedan komma till ro med det hela mer eller mindre. Går hyfsat ändå. Men har en bit kvar.
Babysteps, babysteps…
Nu är det dags för ny ledighet, förhoppningsvis med en dags vila iallafall.
Roliga saker väntar dock också men lite vila behövs för det är hektiskt på jobbet och en nervös och något stressad period väntar. Behöver den mentala återhämtningen helt enkelt för att hjärnan ska ladda om och orka ta nya tag.
Ny bil är ett orosmoment som verkligen hänger över mig. Drömmer konstiga drömmar om olika bilar och vakansläget på jobbet. Förhoppningsvis löser det sig på fredag eller i början på nästa vecka.
Men som det känns just nu skulle jag nästan behöva vara hemma en månad till för att få ordning på mig själv och allt annat. Komma i fas liksom.
Men det kommer, semester om typ 45 dagar…
Men först se fram emot fredag och lördag 🙂
