Rastlösa tankar

Har en period av rastlösa tankar.
Får ingen ro i skallen riktigt men vet inte varför.
Är en del saker jag mest ältar och en del saker jag vill fixa.
Men det går inte, för det ligger inte i mina händer.
En del gör det men det går inte just nu, jag har ingen lösning.
Bara ta sig igenom och försöka få tankarna att lugna sig lite.

Så småningom kommer det en gräns, då får jag ta itu med att hitta en lämplig lösning.
Nu är det dock bara att försöka få både kroppen och psyket att hålla ihop tre veckor.
Kommer inte bli kul fram till 16e men men.
Det får så lov att gå helt enkelt.

Vänta på besked är så förbannat segt.
Men det är bara att vänta.
Vänta och förhoppningsvis sluta tänka…
Det vore väldigt skönt ibland att bara kunna sluta tänka på saker alls.
Men det börjar skrämma mig, jag har prestationsångest och börjar bli rädd för vissa saker som jag förut såg fram emot. Det är väldigt irriterande.

Eftertanke

Idag har tanken slagit mig, en väldigt oväntad tanke.
Att jag faktiskt kanske förtjänar att bli behandlad bättre än jag blir.
Inte av alla, men av några som jag ändå håller högt.
Att utgå från en sak är inte rättvist mot någon.

Jag tycker jag förtjänar ärlighet även om det är jobbigt.
Det är inte kul höra negativa saker men är det sanningen föredrar jag den alltid.
Jag föredrar att veta sanningen så jag kan utgå från den istället för att leva i en lögn.

Att bara duga när någon behöver nåt eller vill ha nåt av mig.
Det har jag enormt svårt för. Jag försöker ställa upp för mina vänner.
Jag värdesätter lojalitet oerhört högt och försöker även leva efter det själv så gott jag kan. Jag försöker behandla andra som jag vill att de ska behandla mig.
Ställa upp och vara där för dem som behöver hjälp eller stöd.
Men jag känner att jag misslyckas och jag gillar inte den känslan.

Jag känner mig som en belastning rent allmänt just nu.
Men att försöka ändra det eller förklara det verkar bara göra saker värre.

Försöker baka för att göra nåt som jag typ tror jag är bra på.
Men inte ens det räcker längre för även där saknas något.
Alldeles för mycket är en jakt just nu. Jakt på väldigt mycket olika saker men sammantaget blir det inte bra. Att jaga något som borde komma inifrån slutar inte bra.

Upp- och ner

Dagen började bra.
Även julafton gick tankarna bra. Trevliga samtal och det som behövdes för att tydligen underbygga de positiva tankarna. Oväntade kommentarer också som gjorde det bra.
Men ikväll så kom de negativa tankarna och inkräktade. Väldigt ovälkomna.
Och jag vet inte ens riktigt varför…

Tror mycket beror på möjligheter som är kortvariga och försvinner utan att tas tillvara.
Men samtidigt så är det bäst så, det tror jag faktiskt.
Och nu har jag fått en släng prestationsångest istället. Av flera orsaker.
Kommer jag klara av närmaste 3 veckorna med allt jobb.
Både fysiskt och psykiskt kommer det bli en rejäl påfrestning.
Att några ord bara kan ha den effekten. Och nästan säkert inte menat så heller.

Tålamod och balansgång.
Vinnande koncept, men de förbannade negativa tankarna kommer och slår sig in då.
Vet vad som kan få bort dem, men egentligen bara för stunden och det som vinner mest är tålamod och väntan. Men det är en inre strid som jag inte gillar att behöva ta.
Aldrig varit så förut. Är det måendet eller hur kommunikation fungerar idag.
Frågan är om jag vinner eller förlorar hur jag än gör. Moment 22 typ…

E dock förbannat trött på vissa saker.
Att bara duga när vissa vill något, det är enormt irriterande.
Kan inte göra något åt det.
Tänker inte höra av mig direkt… Men samtidigt så vill jag ju prata med dem.
Jag höll dem som mina vänner innan jag började tänka efter.
Delvis är det nog för att jag mådde så dåligt och det klarar inte alla av att hantera.
Att de som orkat gjort det som de gjort är jag enormt imponerad av och tacksam för.
Kan inte tacka dem nog men jag försöker visa hur glad jag är för dem.

Mycket är bara en fråga om tid, tankar, kompromiss och förståelse.
Inse att alla är olika och fungerar olika på alla områden.
Förståelse är något många måste jobba på. Empati verkar vara okänt för vissa.

Att få så fruktansvärda nyheter som en vän fick häromdagen får mig att tänka till.
Fy fan vad hemskt, bara tanken är oerhört skrämmande, går inte ta in, vill inte ta in.
Det ska inte hända! Punkt!

Nedslag

Bara sådär från ingenstans efter ett par riktigt bra dagar och även helt ok nätter så kom alla negativa idéer idag på eftermiddagen.
Vet inte riktigt varför ens. Hände inget, ingen sa nåt…
Mådde bättre än på bra länge där… så vad tusan, suck.

Men skallen stendog. Att den förbannade yrseln är värre än på länge idag gör väl sitt till men ändå inte hela sanningen.
Kroppen är väl överlag rätt trasig och sliten.
Knäna bråkar, framförallt vänstra knäet, höfterna är kinkiga och ryggen hade verkligen behövt kiropraktorbesöket.

Har också en enorm saknadskänsla. Vet inte riktigt ens efter vad.
Har några tankar och idéer och delvis tror jag en sak men ändå inte.
Det stämmer inte. Tror det blivit för mycket stress på sistone kanske för det verkar göra yrseln värre. Får se till försöka vila efter julafton innan jobbet börjar för då blir det inte nådigt tre veckor.

Får hoppas något kan tippa det åt andra hållet snart igen.
Annars kör jag vidare på det här med balans och tålamod.
Och försöka komma ihåg det positiva som vänt tankarna förut.

Bättre

Rent generellt mår jag bättre.
Mentalt är det mycket bättre. Det positiva beskedet från läkaren hade nog mer effekt än jag trodde. Jag var nog helt enkelt betydligt mer påverkad än jag  trodde och kände.

Däremot är känslorna på utsidan. Reagerar på småsaker både upp och ner, även om ner inte är lika djupt och inte lika varaktigt. Men känsligt är det.
Är heller inte lika rent utmattad även om jag gärna skulla sova typ tre dagar i sträck eller nåt sånt. Däremot håller inte ryggen för det vilket gör det ironiskt.

Har insett att egenvärde helt enkelt kommer inifrån, däremot kommer jag få svårt leva efter det på ett bra tag men det är ju fortfarande fakta. Jag är bra på att säga det till andra men betydligt sämre på att leva efter det själv.
Vad gäller en del personer som haft stora roller under hösten har jag börjat komma till insikter, det ena är ingen direkt rolig insikt, den andra är nog bara bra.

Att inse att man bara duger när någon behöver en är inte första gången jag märker av. Men det här satt lite djupare, gjorde kanske inte ondare men sved ändå rejält. Att inte fråga hur någon mår ens utan bara direkt fråga om man kan göra det eller det.
Jag menar, visst, jag hjälper gärna mina vänner både privat och jobbmässigt men ska ni vara mina vänner räknar jag ändå lite med att ni bryr er om hur jag mår också, inte bara vad jag kan göra för er.

De som däremot ofta ställer upp utan att förvänta sig något, det är så att jag får dåligt samvete för att jag inte kan göra något tillbaka. Det finns inget jag kan “betala” tillbaka med, därför blir jag mer glad när såna tillfällen dyker upp att de kanske ber om nåt.
Även om efterdyningen kanske inte blev som jag hoppats ändå.

Börjar nu bli nervös för onsdag och även för julen.
Det är så mycket som ska hinnas med och jag tar som vanligt ut att jag inte kommer få typ nån sömn i förväg och oroar mig för det också. Men det måste gå bra på onsdag, det bara måste.
Och julen lär gå den också, tror alla julklappar är fixade. Sista adresserna till julkorten skrevs idag. Bara frimärke och invänta rätt dag att posta dem på.

Besked

Idag ska det då komma besked från läkaren.
Väntan är det jobbigaste.
All väntan på saker jag inte kan påverka är avskyvärd och jag hatar det.
När det ibland är saker jag tycker jag kan påverka så är det ännu mer irriterande.

När något sedan går snett för att jag försöker göra saker på annat sätt för att det ska bli bättre så är det också störande eftersom då borde jag gjort det på mitt sätt från början.
Det här med att anpassa sig är en balansgång, oftast misslyckas jag, om det beror på mig eller på sättet eller på att vi inte är kompatibla vete fan.

Att vänta på besked som kan vända upp och ner på livet en gång till, det är nog det värsta.
Och inget att göra mer än hoppas och vänta.
Försöker undvika bli mer slutkörd i väntan på läkartiden.
Går sådär men va fan… jag försöker. Dock är trycket utifrån lite väl högt på vissa saker och när jag försöker förklara blir det bara fel.

Att säga att både mina handlingar och mina tankar är förvirrade är nog en klar underdrift.
Men jag känner också att jag inte riktigt orkar ändra det just nu.

Socialt känner jag att jag vill mer än jag orkar.
Behöver mer än jag har möjlighet till av flera anledningar.

Men jag blir konfunderad när en del människor är så inkonsekventa.
Vänner som säger en sak men gör en annan. Gör vissa saker de sagt men verkar totalt glömt andra. Säger de vill en sak men agerar tvärtemot.
Är det inte bara lättare vara ärlig?

Ny tränare

Att Nanne skulle få sparken gissade jag redan två veckor innan det skedde.
Det var för mycket rök för att det inte skulle ske.
Var säkert en kombination av allt möjligt som ledde till det.

Jag vet fortfarande inte om jag tycker det var rätt eller inte.
Nanne har gjort det förbannat bra på många sätt. Tog upp Bajen egentligen för tidigt och därför var inget riktigt förberett för Allsvenskan vilket han sagt hela tiden men fansen har svårt höra sånt.

Att spelsystemet inte riktigt funkade visade sig ganska tidigt men vad det berodde på är lite mer diskutabelt. Är det spelarmaterialet så borde Jingblad också få sparken då de tillsammans är de som värvat spelarna som ska matcha systemet.
Är det inställningen hos spelarna så lär det vara svårt för en ny tränare.

Men att Hammarby nu tappat Boo Wiklander kommer bli jobbigt om ingen värdig ersättare hämtas in. Han var en pådrivare och framförallt styrde han unga Aidoo och gjorde att han fick ut maximalt av sin kapacitet då han är orutinerad än så länge. Varken Sätra eller Magyar kan göra det på samma sätt, eller de gör det inte i alla fall.

Att behålla Kristinsson i målet är nog det viktigaste av allt nästan. Svårt få en likvärdig målvakt till allsvenskan när Hammarby inte är ett etablerat topplag eller ens mittenlag.
Sedan är det ju det som saknats flera säsonger. Hammarby behöver en riktigt pålitlig målskytt som håller en hel säsong och levererar. Men de är svåra att få tag på. Än svårare behålla om de presterar.

Att den nya tränaren är ett väldigt oskrivet kort tycker jag är lite märkligt.
Visst, han är väldigt uppskattad i Danmark men han har egentligen inte gjort något.
Att göra en bra prestation med en liten klubb säger inte jättemycket.
Det är ett bra steg för honom men frågan är om han klarar pressen som direkt kommer att komma från fansen. De är ute efter minst en hög mittenplacering, gärna topp 5, oavsett hur rimligt det egentligen är sett till spelarmaterial och sådant.
Jag hade nog väntat mig någon mer rutinerad att ta över och försöka få klubben ta nästa steg. Att prestera bra med småklubbar är en sak, då slår man ur underläge.
Att ta en klubb med ekonomi som en storklubb och förväntningar från många håll att vara eller bli en inom kort är en helt annan sak. Hoppas han inser vad han ger sig in på och att Hammarby scoutat honom och pratat med honom ordentligt.

Han kommer få ovärderlig erfarenhet. För Hammarby kan en tränare som inte håller trycket bli ödesdigert. Än mer om inte rätt nyförvärv kommer in.